| VK_030507 |
Vill ha nej till SvartlidengruvanSTORUMANNaturvårdsverket vill att miljödomstolen säger nej till gruvbrytning i Svartliden. Myndigheten anser att den föreslagna efterbehandlingen av avfallet, anrikningssanden, inte är säker nog. I början av juni ska miljödomstolen i Storuman hålla huvudförhandling om tillstånd till Svartlidengruvan i närheten av Pauträsk, i ett område mellan kommunerna Storuman och Lycksele.Naturvårdsverket har tidigare krävt att regeringen skulle göra en särskild miljöprövning eftersom verket befarar att brytningen kan ge skador på miljön. Regeringen har dock beslutat att inte pröva frågan. Därmed är det miljödomstolen som ska säga slutligt ja eller nej till gruvan. Sedan ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen kompletterats i flera omgångar har Naturvårdsverket förelagts att yttra sig över ansökan och de handlingar som hör till den. I första hand yrkar Naturvårdsverket att miljödomstolen avslår ansökan. I andra hand, om det inte blir avslag, vill verket att domstolen överlämnar ärendet till regeringen för prövning. Brytningen är planerad att ske i ett dagbrott. Avfallet, den anrikningssand som uppstår från utvinningen av guld, ska förvaras i ett sandmagasin. Under gruvdriften ska anrikningssanden täckas med vatten för att förhindra vittring av materialet. Vittring kan orsaka syrabildning och läckage av metaller till omgivningen. Ska motverka vittringEfter gruvdriften ska den föreslagna konstruktionen se till att dammen håller länge och att vatten rinner in och ut på naturlig väg. Vattenbalansen ska upprätthållas så att inte anrikningssanden utsätts för luft och börjar vittra.Orsaken till att Naturvårdsverket yrkar avslag är just den föreslagna efterbehandlingen av anrikningssanden. Enligt miljömyndigheten räcker inte metoden till för att man ska kunna säga att tillräckliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått vidtagits. - Naturvårdsverket anser att den av bolaget föreslagna metoden med vattenövertäckning inte utgör bästa möjliga teknik för efterbehandling av anrikningssanden, skriver verket i sitt yttrande. Naturvårdsverket anför att vattenövertäckning visserligen är en effektiv metod för att förhindra vittring av materialet, sänkning av pH och urlakning av metaller. Men det finns inte tillräcklig kunskap om hur en fördämning för en vattenövertäckning ska göras så att den är säker på lång sikt. Måste kontrollerasNaturvårdsverket tror inte att dammen blir säker nog för att kunna stå år efter år utan tillsyn och underhåll. Risker för inre erosion i dammvallen och därmed risk för läckage nämns.För att försäkra sig om nödvändig säkerhet anser Naturvårdsverk att dammkonstruktionen för all framtid måste övervakas, kontrolleras och underhållas. Naturvårdsverket anser att så kallad torr täckning är en bättre teknik för efterbehandling av anrikningssand än vattenövertäckning genom uppdämning. Om miljödomstolen säger ja till brytningen anser Naturvårdsverket att den så kallade stoppregeln i miljöbalken aktualiseras och att regeringen då får pröva ärendet. - Även om risken för ett dammbrott förefaller liten med den utformning av dammvallen som bolaget har föreslagit, kan det inte bortses från den osäkerhet som råder beträffande dammens långsiktiga funktion, skriver Naturvårdsverket. Verket anser att risken för inre erosion i dammen med efterföljande läckage och torrläggning av dammen kan anses vara tämligen påtaglig. Enligt verkets uppfattning skulle en torrläggning av sandmagasinet medföra en betydande risk för att starkt försurat vatten med höga halter av metallföroreningar leds ut i Paubäcken. Paubäcken hyser ett av de rikaste, reproducerande flodpärlmusslebestånden i såväl Sverige som hela Europa. URBAN VIKLUND
|